Danskartans intention är att vara mer än ett bokningssystem.

Projektet börjar i ett enkelt glapp. Det finns dans- och träningsstudior som står tomma delar av dagen, samtidigt som professionella dansare, koreografer och fria grupper har svårt att hitta tillgängliga och ekonomiskt hållbara arbetsrum. Danskartan undersöker vad som händer om dessa delar av dansfältets infrastruktur blir synliga för varandra.

Projektet undersöker hur de rum och resurser som redan finns inom dansfältet kan synliggöras, delas och användas på fler sätt.

Var finns det plats att arbeta? När står rummen tomma? Vad kostar de – och vad avgör kostnaden? Vilka andra resurser finns runt omkring själva golvet? Och på vilka principer kan ett rum delas?

Tillgång till ett arbetsrum handlar inte bara om kvadratmeter, golv och lediga timmar. Det kan handla om takhöjd och akustik, men också om ljus, arbetsro, kök, teknik, närhet och möjligheten att stanna en hel arbetsdag. Om ett rum ska bli en faktisk konstnärlig resurs behöver också sådana kvaliteter bli synliga.

Samtidigt finns praktiska trösklar. Nycklar, ansvar, försäkring, städning, trygghet, betalning och administration påverkar vilka rum som faktiskt går att dela, även när de står tomma. Danskartan undersöker därför inte bara var det finns rum, utan också vad som krävs för att göra dem tillgängliga.

Och ett utbyte behöver kanske inte enbart beskrivas genom ett marknadspris. Kan den som använder ett rum också bidra till det? Kan omsorg om platsen, tid, kunskap, nya relationer eller andra resurser påverka hur tillgång organiseras? Kan en studio få något värdefullt tillbaka samtidigt som kostnaden för konstnärligt arbete hålls låg?

På så sätt kan resurser som redan finns men inte används fullt ut börja cirkulera: fler arbetsplatser, fler möten och nya relationer mellan människor och verksamheter som annars kanske aldrig hade mötts.

Danskartan börjar som en kartläggning och en prototyp. Genom den undersöker vi samtidigt vilka modeller för tillgång, delning, bokning och utbyte som skulle kunna växa fram ur den – och om en gemensam infrastruktur kan göra fler av dansfältets befintliga resurser tillgängliga för konstnärligt arbete.